Ensamhet

När jag vaknade idag så var det med stor möda jag som jag kom igång, tröttheten var kolossal. 
Det är tur att jag idag bara skulle vara hemma idag, själv med djuren. 

Eftersom vädret tillät mig att vara på ridbanan idag så fick jag lite extra tid på morgonen innan det blev ljust att vara inne och njuta av morgonkaffet. 
Jag passade på att titta på en film, en film som fick mig att storgråta och jag insåg att jag nog går och bär på en sorg inom mig som äter energi. 
Ett tag gick jag hos en massör som berättade att frustration och aggression kan sätta sig i musklerna (framsidan på låren har jag för mig) och för att bli av med dessa så måste jag vråla ut allt. Jag upplevde skrämmande nog skillnad när jag testade. 
Kanske är det samma sak med sorg?
För ibland när man är ledsen över något och tittar på en "snyftfilm", så är det lättare att gråta och man mår oftast bättre efteråt. 
Det hände mig idag utan att jag hade någon baktanke när jag valde filmen, jag visste inte ens om att jag var sorgsen.
Jag grät floder till filmen och efteråt så inser och accepterar jag att "jag är ledsen över hur livet med Mausi är och blivit".
Hela tiden säger människor runt omkring mig att det kommer bli bra, hon är en så fin häst, du klarar det men låt det ta tid. 
Det är bara så att jag är så ledsen över hur jag känner, att jag tvivlar på mig själv, att jag är rädd för att jag inte kommer klara det, att jag är rädd för att jag redan är rädd för att rida henne. 
Jag får varje dag påminna mig själv om allt som fungerar och allt som vi faktiskt klarar av.
Men idag inser jag att jag är ledsen över att det inte är enkelt och det är därför jag är så otroligt trött. 
Idag grät jag för Mausi och mig.

Sorgsen gick jag sedan ut till stallet, släppte ut hästarna och mockade. 
Mockning är bra terapi, för efteråt kändes det bättre och jag tog in Danny för att rida. 

Vi jobbade med små volter i skritt, trav och galopp. Fokus på takt, rytm och bärighet. 
Ett nyttigt och bra pass. 

Sen var det prinsessan som skulle jobbas och i onsdags longerade jag lite för att kolla av träningsvärken från tömkörningen som jag såg i tisdags. Därför fick hon ledigt igår och idag var det alltså dags att jobba fullt ut igen. 
Pigg och fortfarande lite tjafsigt i munnen till en början men jobbade på bra. Hon såg fin ut och drev jämt med båda bakbenen. 
Småvolter och mängder med övergångar gjorde vi. 

När vi var färdiga så var det dags för lastträning, SJÄLVA!
Eftersom jag ofta är ensam så måste jag ha hästar som kan lastas själv. Nu var det alltså dags att börja träna Mausi att gå på själv. 
Jag fixade iordning ett långt rep och tog på mig hjälm och skyddsväst. 
Jag gjorde mig redo för protester och vrånghet men efter två "tvekningar" så gick hon på och stod lugnt kvar meddans jag stängde bommen. 
Kunde knappt tro det men på mindre än 2 min så hade jag lastat henne själv för första gången!!!
Älskade häst, du förvånar mig. 
På något sätt så måste jag lita på att vi håller på att lära känna varandra och bara jag har tålamod så kommer jag ha en underbar häst i framtiden. 

Kommentarer:

1 Anonym:

Kram 💚
L

Svar: Tack 💕
Maria

2 Anonym:

Vad duktiga 😀/ Annie

Svar: Tack!
Maria

Kommentera här: