Förberedelser
Jag har bestämt vilken färg som jag ska ha på outfiten på vardera häst.
Mentalt har jag gjort iordning korgen med lunchmackor och kaffe/varm saft.
Hästskötaren är informerad och laddad.
Imorgon är det dags att åka på "fin"-träning för L igen.
Det är åtta veckor sedan vi var där och båda hästarna har haft vila i 2 veckor vardera och nu hoppas jag kunna visa upp en utveckling.
MEN
Vädergudarna är inte på min sida och jag brottas med mina känslor inför färden imorgon.
Jag är inte orolig för körningen eftersom jag känner min bil och litar på att vi tar oss fram. Den ligger stadigt på vägen har jag märkt och är inte speciellt vindkänslig när jag har två hästar i släpet.
Det jag brottas med är tankar på hur andra trafikanter beter sig och andras tankar om att jag faktiskt väljer att åka.
Är jag oansvarig?
Är jag blåögd och naiv?
Jag vet att jag inte ska bry mig om vad andra tycker och tänker men sådan är jag. Jag försöker jobba bort det men har ännu inte lyckats även om jag närmar mig 40.
Varför har jag hela tiden ett behov av att visa för omvärlden att jag kan?
Att jag är hör hemma i ett sammanhang eller grupp?
Varför är jag så rädd för att misslyckas?
Det är nog därför jag har kraven på mig själv, jag har skapat mina prestationskrav, på grund av rädslan att inte duga.
Kanske håller jag på att hitta roten till mina tävlingsnerver som ställer till det för oss?
Det vore bra och jag tror att bloggskrivandet har hjälpt mig att sätta ord på tankar och känslor som jag brottas med mycket under tävlingssäsongen.